"Pojken i paddan och jag" av Jonatan Järvi

ISBN 978-91-87033-74-2 | Hippo Bokförlag, 2017 | 137 sidor

Jag är på väg till skolan när jag hör elaka Anders skrika efter mig. Eller Onders, som jag kallar honom. Jag blir jätterädd och springer in i varuhuset. Jag siktar på provhytten längst bort och sätter mig i ena hörnet. Pulsen slår så jag tror att ådrorna ska spricka. Jag tar fram min padda ur ryggsäcken och plötsligt händer någonting. Skärmen blixtrar till i en massa olika färger. Sedan framträder ett pojkansikte. Han vinkar. Hej, säger jag osäkert.

"Så fort jag öppnar boken och börjar läsa får jag en klump i magen. En stenhård knut som suger och gör ont. Den delen av berättelsen om Valle där han blir både fysiskt och psykiskt mobbad i skolan, inte vågar säga ifrån eftersom han vet att det bara kommer att bli värre, hur han ljuger för familjen och lärare, den delen är så verklig. Så känslofylld, så stark. Den andra delen, den om pojken i paddan, är för mig ett mysterium. Varför blanda in denne pojke? Han gör ingen skillnad i historien, tillfogar ingenting till handlingen. Tyvärr är det denna del som drar ner betyget rejält, från en fyra till en tvåa. I övrigt är det en jättebra bok!"

[BB]

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"1793" av Niklas Natt Och Dag

"Ensam i stora skogen" av Isaac Bashevis Singer

"Tidslinjer över världshistorien - Från stenåldern till 2000-talet" av Jane Chisholm