tisdag 7 juni 2011

"Hotellet i hörnet av bitter och ljuv" av Jamie Ford

ISBN 978-91-7028-222-5 | Bazar, 2011 | 392 sidor

Seattle 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd i hotellets källare – tillhörigheter från japansk familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941. Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget. Han växer upp i en värld av förvirring och spänning. Fadern är besatt av kriget i Kina och uppfostrar Henry som en amerikan. På den exklusiva skolan han sätts i, omgiven av vita barn som ignorerar honom, möter han den unga, kvinniga studenten Keiko Okabe. Mitt i kaoset av utegångsförbud, mörkläggning och FBI-razzior utvecklar Henry och Keiko ett starkt vänskapsband och en oskyldig kärlek som överskrider förfädernas uråldriga fördomar. Efter att Keiko och hennes familj förts bort till interneringslägren lämnas hon och Henry endast med förhoppningen om att kriget kommer att ta slut, och att deras löfte till varandra kommer att kunna hållas.

Läs mer på www.jamieford.com

"I vanliga fall är jag inte den som slänger mig över böcker om andra världskriget, men det vackra omslaget fick mig att läsa baksidestexten och då väcktes intresset. Det här är en finstämd och vacker berättelse om vänskap över gränserna, omöjlig kärlek och svikna löften, men också om att göra upp med sitt förflutna. Författaren har lyckats skapa en magisk stämning som håller boken igenom, språket är nyanserat och drivande, vilket gör berättelsen både fascinerande och lättillgänglig.

Man må tycka vad man vill om amerikanernas sätt att behandla japanerna på 1940-talet, men det är en del av historien och ingenting vi idag kan göra ogjort. Författaren menar att han inte skrivit boken för att döma någon, utan vill att läsaren själv ska bilda sig en uppfattning om händelsen.

Den här typen av böcker har tyvärr en tendens att bli en aning sentimentala och snyftiga. Potentialen fanns även här, men jag, som annars gråter för minsta lilla, lyckades hålla känslorna och tårarna i styr ända in mot ”det bitterljuva slutet”."


[BBBBB]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar