fredag 3 juni 2011

"Doroteas sång" av Rosa Regàs

ISBN 91-0-010089-7 | Bonnier, 2004 | 266 sidor

Aurelia Fontana, professor i biologi vid Madrids universitet, delar sin tid mellan arbetet i Madrid och vistelser på lantstället i trakten av Gerona, ett stort hus som kallas för El Molino och som hon ärvt efter sin nyligen avlidne far. För att ta hand om hushållet har hon anställt en kvinna från trakten, Adelita, pratsjuk men pliktmedveten och effektiv. Redan från början finns det något hos Adelita som väcker Aurelias nyfikenhet, något som på en och samma gång verkar frånstötande på henne och fascinerar henne. Vid en av sina vistelser på El Molino upptäcker Aurelia att hon blivit bestulen på en diamantring, en dyrbar släktklenod. Hon uppsöker närmaste Guardia Civil-kontor och anmäler stölden, men varken polisen eller de advokater som hon efter hans kontaktar verkar vilja befatta sig med ärendet. Samtidigt inträffar en rad underliga händelser slag i slag. Aurelia får ideliga telefonsamtal där en främmande röst frågar efter en kvinna vid namn Dorotea. En man i svart kostym och svart hatt dyker upp allt oftare i trakten, det verkar som om han står i ett nära förhållande till Adelita och kanske också bevakar Aurelia. Hon börjar inse att allt inte står rätt till – och på ett närmast chockartat sätt får hon snart sina misstankar bekräftade.

Läs mer på www.rosaregas.net

"Jag vet inte riktigt varför det blir såhär varenda gång. Nåja, nästan varje gång i alla fall. Vi diskuterade ”problemet” vid läsecirkelns träff igår och kom fram till att vi alltid väljer något udda böcker för att vi redan läst alla ”populära”. Nån gång i framtiden kommer kanske någon av oss att ha temat ”bästsäljare”. Det ska bli kul att läsa. Tror jag.

Den här boken var verkligen inte vad jag förväntade mig. Jag köpte den på bokrean för många år sedan för att jag gillade omslaget, men också baksidetexten. Den lät väldigt spännande. Första halvan av boken är visserligen ganska spännande, då ringen försvinner etc., men hela tiden då jag läser har jag en olustkänsla i magen. En sån där som gör att man mår lätt illa hela tiden. Kanske beror det på att jag är ”lätt hysterisk” och att boken stressar mig. Ingenting går som Aurelia vill och hon är helt fenomenal på att göra allt mycket värre än det redan är. Adelitas fabulerande är också så genomskinligt att jag inte kan förstå att Aurelia går på det.

Efter halva boken kommer en oväntad vändning, och då ändrar hela boken karaktär. Den blir rörigare, ännu mer otrolig och jag tappar nästan intresset för berättelsen. Trots detta läser jag slut boken, men jag måste erkänna att jag inte blir mycket klokare av det. Den slutar verkligen helkonstigt. Läs själva så får ni se ..."


[BBB]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar