Flight PF771 tvingades nödlanda

Ja, semestern började inte direkt bra. Flygrädd som jag är hade jag halvt panik redan innan vi lyft. Och inte blev det bättre när vi nått 12000 fot och den vänstra motorn exploderade och eldslågor sprutade flera meter bakåt utefter flygplanskroppen. Vi satt längst bak i planet på platserna 26 A och B, alltså på första parkett, och såg precis allt. Inget jag uppskattade. Ingen info fick vi heller. Flygvärdinnorna gick omkring i planet och försökte lugna passagerarna, framförallt mig, och hänvisade till att piloterna hade det ”lite stressigt just nu”. Tacka fan för det. Efter en evighet meddelade piloten, på danska, att vi råkat ut för ”ett mindre tekniskt problem”. Det skulle jag verkligen inte vilja kalla det som hände. Men dock, efter en halvtimmes hysterisk gråt och några klunkar ljummet vatten kunde vi äntligen landa på Landvetter igen omkring kl. 21, omgivna av massor av blinkande blåljus. Där fortsatte informationsbristen. Det gick lättare att få tag på nyheter på webben än av ansvarig flygplatspersonal. Omkring midnatt kunde vi äntligen kvittera ut vårt bagage och bege oss hem igen. Med bil. Det kommer att dröja innan jag sätter mig i ett flygplan igen, om någonsin.

Kommentarer

  1. Skämtar du med mig? Jag hade dött av skräck. Stackare!

    SvaraRadera
  2. Jag satt på rad 17 o upplevde det precis som du, Skräckupplevelse!!! Vi tog också vårt bagage o åkte hem.Nu får man försöka bearbeta detta,det är fruktansvärt jobbigt!
    Inger

    SvaraRadera
  3. Jag och min syster var också med på detta plan, det går inte att beskriva hur hemskt det var. Vi åkte också hem. Hoppas vi kan glömma och kunna flyga igen. Hoppas du också kan bearbeta det som hänt och resa igen någon gång. Yvonne

    SvaraRadera
  4. Herregud! Vilken tur att allt gick bra. Dåligt att de inte informerade bättre. Att piloterna har det stressigt kan ju inte direkt ha känts lugnande ...

    Är också ganska tacksam att jag inte kände till det här innan jag flög hem från Barcelona igår.

    SvaraRadera
  5. Inger och Yvonne:
    Jag vill verkligen kunna lägga det här bakom mig och kunna flyga igen. Man blir så begränsad om man bara har bil, buss och tåg att ta till, dessutom kommer man ju inte så långt rent geografiskt. Vet inte om jag inbillar mig, men jag tror att charterbolagens flygplan är ”sjabbigare” är reguljärflygets. Kanske får testa en stor jumbojet från SAS nästa gång … OM det blir en nästa gång.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Fritt fall" av Allan Johansson

"Vilda djurboken - favoritdjur i svensk natur" av Martin Emtenäs

"Alberte och Jakob" av Cora Sandel