fredag 29 april 2011

"Breven till Kristina - en förbjuden kärlek" av Erik Olof Wiklund

ISBN 978-91-633-3032-2 | Erik Wiklund, 2008 | 142 sidor

I denna roman får vi resa tillbaka i tiden till det tidiga 1920-talet. Vi får följa med i vardagen i den vackra hälsingegården Söroms som ligger inbäddad av linbeklädda åkrar, gamla granskogar och glittrande sjöar. Romanen är baserad på 18 fascinerade kärleksbrev som hittades gömda på gården under 1950-talet. Boken handlar om en instängd passion men också om flyktiga möten i hemlighet. Kristina var redan gift och ingen skulle få veta om hennes hemliga kärlek till Albert i granngården. Grannens vackra handstil i breven översköljer den älskade med ömma ord men här finns också lite fräcka poem. På gården händer det mycket. Ett tragiskt dödsfall, någon lämnar gården och ryktet sprids med vindens fart. Skulle Kristina få ett liv med sin hemliga kärlek? Vad skulle i så fall hända med barnen? Och lämnade Kristina sitt gamla liv för ett liv med sitt livs käraste? Boken handlar om en förbjuden kärlek, Breven till Kristina.

Tilldelades 2008 förstapris i Hälsinge Akademins pristävling för gymnasister.

Läs mer på www.erikwiklund.se

"För en kulturhistorisk nörd som jag är detta en roman helt i mitt tycke. Scenariot är ju rena himmelriket, att hitta en bunt gamla brev och sedan fantisera ihop en berättelse kring människorna i breven. Breven speglar exakta nedslag i tiden; hur man levde, vad man gjorde, värderingar, etc. Nu är ju dessa brev visserligen av den typen som två älskande skickar mellan varandra och innehåller således inte lika mycket information om andra kringhändelser, men är ändå en fantastisk källa till information från gångna tider.

Boken är skriven med en värme som nästan gör att sidorna glöder. Man märker på språket att författaren är djupt engagerad i historien, men också att han inte är en fullfjättrad skribent. Sådant är dock lätt att förlåta när berättelsen är så fängslande. Givetvis skildras en mängd lokala företeelser, med boken kan ändå med fördel läsas av ickehälsingar. Och för den som i verkligheten sett de blå linfälten och de gamla fäbodarna i Hälsinglands klara solsken är detta nästan som att komma hem."


[BBBB]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar