Veckans bokomslag (v. 9)

En bok jag kommer att läsa trots det något mediokra omslaget är Mari Strachan’s debutroman ”Jorden sjunger i B-dur”. Den utspelar sig i Wales under 1950-talet och det är både en plats och en tidsperiod jag läser väldigt lite om.


Jag förstår inte riktigt hur dom tänkt som designat det svenska omslaget. Flickan i berättelsen drömmer ju visserligen om att hon kan flyga, men flickan på bilden ser mer ut att sträcka sig efter något. Och till råga på allt är ju stackaren uppochner. Inte heller känns den knepiga bakgrundsillustrationen som något nytt och innovativt, utan ger snarare känslan av ett kollage i sann ”klipp och klistra”-anda. Till detta måste jag bara tillägga att jag i vanliga fall inte alls har något emot tecknade illustrationer på bokomslag. Och det jag främst saknar, och det gäller faktiskt alla omslagen, är en tydligare 50-talskänsla om inte annat så på flickans kläder. Månen som finns på två av omslagen förstår jag inte heller. Kanske måste man ha läst boken för att hänga med i tankegångarna.


Det omslag jag tycker bäst illustrerar titeln och det lilla jag vet om handlingen är det i rosa och lila toner. Men än en gång så är det inte en ”flygande” flicka vi ser utan en som tar sats för att antagligen slå en volt eller stå på händer. När jag fantiserar om att jag kan flyga ligger jag alltid horisontellt i luften, ungefär som om jag simmade, och har inte alls den här mer underliga upprättstående positionen som flickorna på omslagen har. Men man kanske simmar som en flytboj på andra sidan Nordsjön?

Mitt favoritbokomslag är i alla fall den med flickan som kramar månen. Vilken är din?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Fritt fall" av Allan Johansson

"Vilda djurboken - favoritdjur i svensk natur" av Martin Emtenäs

"Alberte och Jakob" av Cora Sandel