Mars månads deckare

Man skulle kunna kalla månadens böcker för uppföljare i den aldrig sinande strömmen av spänningslitteratur. Man kan också kalla dem för kära återseenden, eller nya bekantskaper. Eller kanske förutsägbart, massproducerat skräp. Jag kallar dem rätt och slätt deckare ...

En deckare jag ”glömde” förra månaden var Karin Slaughter’s "Fraktur", som är den andra boken i hennes nya serie om specialagenten Will Trent. Förlaget beskriver boken med orden ”högt tempo, våldsamt, mörkt och mycket action”, vilket ger mig en känsla av att det här är en typisk amerikansk deckare. Själva handlingen känns också igen. Två kriminalare, i det här fallet agenter, naturligtvis en han och en hon, som tvingas samarbeta för att lösa fallet trots att de inte hyser några varmare känslor för varandra. Det här är som sagt något vi redan läst flera gånger så jag skulle inte ge mig på Slaughter’s nya om avsikten är att få en nyskapande och överraskande läsning.

Thomas Kanger’s sjätte deckare om kriminalinspektör Elina Wiik heter "Drakens år" och är samtidigt den första delen i en planerad trilogi där den försupne vildhjärnan Espen Krogh, en gammal bekanting från tidigare böcker, dyker upp igen. Berättelsen kretsar bland annat kring ett amerikanskt vapenföretag, en försvunnen man med många hemligheter, sonen till en advokat som dödats i krigets Afghanistan och ett brutalt mord i Västerås. Låter både en aning rörigt och en smula fantastiskt, men det kanske kan bli en bra kombination. Den som läser boken får se.

"Det som vilar på botten" av Varg Gyllander är den tredje boken i serien om Ulf Holtz och hans kollegor på Stockholmspolisens krimininaltekniska utredningsrotel. I den ena av de två parallella handlingarna tar sig Holtz an ett fall som rör kryssningsfartyget M/S Vega. Vem är den döde mannen utan identitet och historia? Och vad döljer besättningen? Holtz kollega Pia Levin utreder samtidigt en familjetragedi där en hel familj har hittats döda. Hon misstänker ett s.k. vidgat självmord, det är något som inte stämmer.

I Dominique Sylvain’s serie om Lola Jost och Ingrid Diesel kommer nu den andra boken, "Medusas gåta", och även denna utspelar sig i Paris. Först försvinner Louis Manta, schamponerare på en frisersalong, och sedan fiskar polisdykaren Charly Borel upp den drunknade flickan Agathe ur Seine. Då Charly sen blir beskjuten och hamnar i koma avslöjas relationen mellan de tre: Charly ägde en gång en dykarklubb i Indonesien där Louis och Agathe var med om en dykolycka. Någon tycks känna till vad som hände och är nu ute efter att hämnas på dem alla tre.

Léo Malet (1909-96) räknas till en av Frankrikes främsta deckarförfattare, men ändå är hans namn så gott som okänt i Sverige. Han debuterade 1943 med romanen "120, rue de la Gare", som blev den första av många kriminalromaner med Nestor Burma i huvudrollen. Det är under hösten 1941, då privatdetektiven Nestor Burma i tysk fångenskap, träffar en gåtfull man som har förlorat minnet. Strax före sin död, i ett kort ögonblick av klarhet, nämner mannen adressen: 120, rue de la Gare. Samma adress nämns några veckor senare av en annan döende man på tågstationen i Lyon ...

"Blodröd måne över Villette", av Ingrid Hedström, är den fjärde boken i serien om undersökningsdomaren Martine Poirot i den fiktiva belgiska staden Villette. Under en resa med Orientexpressen hamnar Martine mitt i en mordutredning som visar sig ha mörka trådar bakåt i tiden men också in i den närmsta framtiden. Sen mördas hustrun, dottern och barnbarnet till en omtyckt lärare i Villette. Martine befinner sig snart i en härva av hämnd, hat och hemligheter som sträcker sig från Sydfrankrike till Stockholms skärgård ...

Britten Robert Goddard har skrivit ett tjugotal romaner under de senaste 25 åren, men han är tyvärr inte lika ofta översatt till svenska. Hans senaste deckare heter "När samvetet kallar" och handlar om när doktor Hammond konfronteras med bevis för att hans hustrus död egentligen var ett beställningsjobb. Av doktorn själv. Den som säger sig ha bevisen är dotter till en serbisk krigsförbrytare och doktorn har inget annat val än att hjälpa henne skaffa fram de blodspengar hennes far gömt. Jag har länge haft honom på min att-läsa-lista, men då är jag mer intresserad av hans tidiga historiska deckare än de nyligen publicerade.

Sin vana trogen bjuder Elizabeth George ännu en gång sina läsare på en över 700 sidor tjock pusseldeckare. "Denna dödens kropp" är den sextonde boken i serien om Thomas Lynley och Barbara Havers, radarparet hon aldrig verkar vilja sluta skriva om. Efter en långvarig frånvaro träder Lynley åter i tjänst vid Scotland Yard för att utreda mordet på en ung kvinna som hittats knivhuggen på en undanskymd kyrkogård i London. Mordspåret leder söderut till den engelska landsbygden där de upptäcker en vacker och underlig plats där gamla traditioner fortfarande är i bruk och främlingar inte är särskilt välkomna.

Kommentarer

  1. Jag passade på att köpa den Elizabeth George-boken på Pocketshops rea, men jag har faktiskt inte läst den före innan. De är ju så tjocka!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Fritt fall" av Allan Johansson

"Vilda djurboken - favoritdjur i svensk natur" av Martin Emtenäs

"Alberte och Jakob" av Cora Sandel