"Flaskpost från P" av Jussi Adler-Olsen

ISBN 978-91-7002-893-9 | Bra Böcker, 2011 | 443 sidor
(Avdelning Q, 3)

På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda. När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna? Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät, och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut. Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Mardrömmen tar aldrig slut.

Läs mer på www.jussiadlerolsen.dk

"Boken är lite seg till en början, men efter de obligatoriska presentationskapitlen tätnar dramatiken och handlingen blir oerhört spännande. Till och med så mycket att det är svårt att lägga boken ifrån sig. Det är en otäck historia som rullas upp och den får det att krypa i mig av både olust och ilska. Persongalleriet innehåller en mängd mer eller mindre udda karaktärer, där de mest framträdande faktiskt är huvudpersonerna Carl Mørck, som verkar vara av typiskt polisvirke om än inte alkoholist, och Assad, invandrad syrier med en hel massa oanade kunskaper, dock inte i danska språket. Var för sig är de kanske inte de skarpaste knivarna i lådan, men tillsammans tar de varandra till oanade framgångar. Den ena har hjärna och den andre muskler, men det kan ibland vara svårt att avgöra vem som har vad.

Jag ser med spänning fram emot nästa del i serien, men jag kan inte alls förstår varför förlaget valt att ge ut den tredje boken i serien först. De andra två böckerna ("Kvinnan i rummet" och "Fasanjägarna") kommer ju ändå att ges ut senare under 2011, så varför inte börja från början. I min värld är det mest logiskt. Dessutom känns det som om "Flaskposten" innehåller viss information om utgången i, förmodligen, "Fasanjägarna". Inte helt klockrent ...

Jag hade dessutom gärna sett att epilogen varit några sidor längre, både för att slutet och upplösningen kommer lite plötsligt, men också för att författaren inte riktigt lyckas ta berättelsen till ett naturligt slut."


[BBBB]

Kommentarer

  1. Jag läser den här boken nu och tycker den är riktigt bra! Du beskriver Carl och Assad på pricken! :-)
    Varför den ges ut först är säkert för att den vunnit pris, men jag som inte gillar att läsa i fel ordning känner att det är en nackdel att läsa den tredje boken först. Det blir nog så att jag bara inväntar den fjärde sen helt enkelt.....

    SvaraRadera
  2. Ja, så är det säkert ... att den ges ut först för att den fått pris ... Trist!
    Jag gillar ju också att läsa i rätt ordning, så just nu är jag lite kluven ... Ska jag läsa del 1 och 2, eller göra som du och hoppa direkt till del 4? Ja, det återstår att se ...

    SvaraRadera
  3. Nu har jag läst ut den och jag gillade den, kostade till och med på mig ett + efter ***!!
    Men tycker lite som du att slutet blev lite väl förutsägbart och även med den vanliga våldsammasompassarpåfilm avslutningen.

    SvaraRadera
  4. Läser idag i Svensk Bokhandel att Bra Böcker har fått kritik för att de ger ut böckerna om Carl Mörck i fel ordning. Skälet var mycket riktigt att Flaskpost från P vunnit priset Glasnyckeln, så nu drar de in uppglagan! Och första delen ges ut 15 april och andra i maj!
    Så var det med det!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Alberte och Jakob" av Cora Sandel

"Fritt fall" av Allan Johansson

"Vilda djurboken - favoritdjur i svensk natur" av Martin Emtenäs