"Huset vid Flon" av Kjell Johansson

ISBN 91-1-972042-4 | Norstedt, 1997 | 341 sidor

Tiden är skiftet mellan fyrtio- och femtiotal, platsen en förfallen villa i Midsommarkransen utanför Stockholm. Där lever en familj som avviker starkt från folkhemsförortens övriga invånare, 'de vanliga': en mor som köper romaner istället för lakan, en vrekig morfar i ständig jakt på cigarettfimpar, en mormor som övningsläser med barnbarnen i en biografi över Branting. Och så den alkoholiserade fadern, just hemkommen från sjön. Ibland, i rollen som greve Johan von Johansson af Kransen, en överdådig upptågsmakare, i andra stunder en människa i förbittrad strid med alla och sig själv. Berättelsens två ögon, dottern och sonen, lär sig på olika sätt att överleva våld och utanförskapets förödmjukelser.

"Usch och fy, vilken urtrist bok. Jag brukar inte vara den som ger upp en bok i första taget, men den här tar verkligen priset. Biografier är visserligen inte min favoritlitteratur, men ibland kan man bli positivt överraskad. Dock inte denna gång. Tror inte att det finns något bra att skriva om den. Den är inte spännande, inte intressant, inte rolig - den är bara tråkig. Dessutom retar jag mig på att arbetarklassen lyfts fram på ett nästintill glorifierande sätt. Är man bättre än någon annan bara för att man haft en taskig barndom? Eller är man berättigad till mer medkänsla på grund av detta? Nej tack, den här boken passar på utedasset, som toapapper."

[B]

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Alberte och Jakob" av Cora Sandel

"Vilda djurboken - favoritdjur i svensk natur" av Martin Emtenäs

"Fritt fall" av Allan Johansson